KvinnoKraft 4.0

 

KvinnoKraft 4.0 avslöjar hijabens koppling till sharia

Vi ser den överallt numera – i informationskampanjer från myndigheter, glassiga reportage i veckotidningarna, reklam från banker och företag och nyhetsinslag i kvällspress och public service. Den könsförtryckande hijaben håller på att normaliseras och beskrivs allt oftare som en symbol för kvinnlig frihet.

Bakom normaliseringen står mörka krafter som strävar mot sharia, ivrigt påhejade av aningslösa värdegrundsriddare som inte förstår allvaret. Men motståndet har vaknat – och det leds av KvinnoKraft 4.0.

KvinnoKraft 4.0 är en öppen kunskapsplattform för alla som vill förstå hijabens syfte och hur den används för att få oss att acceptera sharia. Det är med andra ord en oerhört välkommen sajt för alla oss som vill försvara de principer om individuell frihet och jämlikhet mellan könen som en gång formade Sverige. Här hittar du allt du behöver för att slå sönder och pulvrisera allt snömos om att hijaben är oproblematisk.

Grundare till KvinnoKraft 4.0, och tillika dess talesperson, är Caroline Thelning, strategisk projektledare reklam & kommunikation. Hon har under ett års tid undersökt vad hijaben representerar enligt sharia och målet är att informera svenska beslutsfattare om plaggets betydelse juridiskt såväl som ideologiskt. På sina sociala medier skriver hon:

KvinnoKraft 4.0 vill inte bara upplysa de som ännu inte förstår vad de laddar sitt varumärke med när de använder hijab i sin kommunikation. KvinnoKraft 4.0 verkar även för att svenska myndigheter ska stå upp för den rättsstatens grundläggande värderingar – där varje individ skyddas av lagar som bygger på jämställdhet, religionsneutralitet och barns rättigheter.

I en intervju i tidningen Bulletin säger Caroline Thelning att hon hoppas att KvinnoKraft 4.0 inom fem år ska ha bidragit till en ökad medvetenhet om hijabens innebörd och att plagget ska använas mindre i offentliga sammanhang, särskilt inom statliga myndigheter.

– Att fler förstår vad hijaben står för, att den bär på en symbolik som innehåller lagar som går på tvärs mot svenska lagar och svenska värderingar. Och att vi inte ser hijaber lika frekvent i framförallt offentlig kommunikation, säger hon till tidningen.

KvinnoKraft 4.0 listar sex åtgärder:

1. Ta bort hijaben ur all statlig och kommunal kommunikation, inklusive kampanjer, bildval och officiella kanaler.

2. Säkerställ att barn inte bär hijab, i enlighet med barns rätt till frihet från könssegregation och religiöst tvång.

3. Upprätthåll religiös neutralitet i all offentlig verksamhet – även i klädsel hos anställda i statlig tjänst.

4. Tydliggör i all samhällsorientering för relevanta grupper, att svensk lag alltid står över religiösa normer, inklusive sharia.

5. Förtydliga diskrimineringslagen så att religiösa klädkoder som syftar till eller resulterar i könssegregering, underordning eller begränsning av individens fri- och rättigheter inte ges rättsligt skydd – om de kränker grundläggande fri- och rättigheter och strider mot den sekulära rättsstatens värdegrund.

6. Avsluta allt offentligt samarbete och stoppa bidrag till organisationer som förespråkar, försvarar eller tillämpar sharia – i konflikt med svensk lag och jämställdhetsprinciper.

Det här är ett av de viktigaste initiativ som tagits sedan GAPF bildades för att motverka hedersvåldet. Men det är något som skaver.

Inte med KvinnoKraft 4.0 – utan att den alls behövs.

Vad har våra granskande journalister ägnat sig åt medan islamisterna flyttat fram sina positioner? Politikerna? Våra myndigheter?

Den mörka sanningen är att de har ägnat sig åt att förfölja, svartmåla och förlöjliga alla som påpekat vad hijaben är och vad den syftar till. Det är ett fruktansvärt svek mot svenska folket, mot principerna som byggde vårt land och mot alla kvinnor och flickor som kommit hit för att bli fria från det religiösa förtrycket i sina hemländer.

Jag uppmanar alla att läsa, dela och sprida den kunskap som KvinnoKraft 4.0 erbjuder – dela länkar till dina vänner och dina ovänner, till dina lokala politiker, till företag, banker och organisationer som låter sig utnyttjas av shariaförespråkare. Tips på vad du kan göra för att agera hittar du här.

Kampen har börjat och det är upp till oss alla, som värnar individuell frihet och jämlikhet mellan könen, att sluta upp.

Hemsida: KvinnoKraft 4.0

X: https://x.com/Kvinnokraft4

Hijabens syfte enligt sharia

Hijaben är en del av sharias klädkrav från det att en flicka kommer in i puberteten, ibland ännu tidigare för att vänja den lilla flicka att kvinnors underkastelse och lydnad är normalt, hyllat och beundrat. Enligt sharias rättslärda (jurister) är hijaben därför är inte en valfri accessoar även om vi svenska väljer att se den som sådan:

Hijaben är en religiös plikt. 

Hijaben visar på den underkastelse och lydnad som krävs enligt islams rättslärda.

Flickor och kvinnor utan hijab har ingen heder, de är skamlösa – de döljer inte sitt hår och kroppar från manliga blickar. 

"Islam befaller kvinnor att bära hijab" enligt New Muslim Guide. Hijaben identifierar och skiljer ut de ärbara, hedervärda flickor och kvinnorna inom islam. Den signalerar att kvinnor är underställd mannen: juridiskt, sexuellt, mentalt och socialt från det hon föds. DO, Diskrimineringsombudsmannen berättar i ett rättsfall (AD 2018 nr 51) hur en kvinna bör uppföra sig inom islam för att accepteras.

Dessa värderingar och påbud (= parallella lagar) krockar med svensk lagstiftning och svenska grundläggande värderingar liksom de flesta organisationers värdegrund. Läs mer om detta på sidan Islamsk lag för kvinnor.

Hur blev hijaben jämställdhetens symbol?

Hur kan en svensk statlig myndighet – med uppdrag att skydda jämställdhet och barns rättigheter – välja att illustrera ordet "jämställdhet" med en hijabklädd flicka?

Det är inte ett oskyldigt val. Det är ett djupt oroande tecken på hur grundläggande värderingar håller på att förskjutas.

Hijaben är ingen neutral kultursymbol, den är en visuell markör för religiös  lydnad, könssegregation och flickors underordning under ett patriarkalt regelverk – könsmaktsordning.

När staten själv använder denna symbol i sin kommunikation riskerar det att förvandla ett grundlagsskyddat ideal till en tom fras.

Att använda hijaben som symbol för jämställdhet är som att använda ett kyskhetsbälte som symbol för kvinnlig frihet – eller en munkavel när man pratar om yttrandefrihet. Det blir absurt när man väl satt sig in i vad hijaben faktiskt betyder inom det rättssystem där den är ett krav – sharia. Ett system där flickor får sin första "rättsliga plikt" redan i puberteten och där kvinnans kropp, rörelsefrihet och sexualitet anses behöva kontrolleras.

Var det ett medvetet val att använda en symbol för kvinnoförtryck? Vem gjorde det – och varför?

Vad vill en myndighet som Jämställdhetsmyndigheten sända för signaler med detta bildval som legat där i många år? Det är en fråga som kräver ett svar. För det avgör vilken framtid vi erbjuder Sveriges barn och kvinnor. Och om Sverige ska förbli ett sekulärt, fritt och jämställt land – eller sakta förvandlas till något annat.

Hur många andra myndigheter, företag, organisationer och institutioner har påverkats av denna normalisering? Hur många har – kanske i all välvilja – börjat förmedla ett budskap som i praktiken legitimerar ett kvinnoförtryckande system?

När hijaben är en del av din kommunikation

Hijaben ser oskyldig ut och flickorna ler. Bilderna signalerar lycka, mångfald och inkludering. Alla boxar är kryssade. Det ser bra ut för varumärket, kampanjen och bland bokstavstrogna väljargrupper.

Det är också precis den bilden som de rättslärda inom sharia vill att vi ska ha och förmedla och sprida vidare. Genom att hijaben normaliseras i offentlig kommunikation stärks deras narrativ: att sharias syn på barn och kvinnor kan samexistera med svensk demokrati och gå förbi svensk lagstiftning. Även Polisen och Jämställdhetsmyndigheten (se även längre ner) har köpt deras narrativ utan att se vilka värderingar man sprider vidare. 

Marknadsföringsmetod - "nudging"

Metoden kallas "nudging" inom marknadsföring - att på ett mjukt och vänligt sätt påverka vårt beteende med små, små steg i den riktning som avsändaren önskar. Sharias normer vinner lätt mark i Sverige genom sin ambassadörer - de leenden flickorna och kvinnorna i hijab. I andra länder används brutalare metoder men det behövs inte här.

Alla de försvarstal av hijaben från de som bär den uppvisar samma agerande som beskrivs i Stockholmssyndromet - man anpassar sig och köper övermannens narrativ för att överleva.

När hijaben används i kommunikation – till exempel genom modeller eller influencers – bidrar man till att normalisera ett religiöst regelsystem där kvinnors lydnad och underkastelse är norm. Om målet är att nå ut till utrikesfödda målgrupper – kan man fundera på att använda modeller utan hijab.

Det signalerar då att frihet, valmöjlighet och individuell identitet är för alla, oavsett kultur, etnicitet och religion. Vad vill du att din bild av ditt företag ska säga – att ni accepterar kvinnoförtryck eller att ni står upp för allas lika rätt till frihet? Vilka värderingar sprider ni? Stämmer de med företagets, organisationens, myndighetens?

Hijaben signalerar något vi sällan pratar om

Hur många myndigheter, företag, medier, kvinnoorganisationer och feminister har egentligen kunskap om vad hijaben faktiskt signalerar? Här är några av de saker som hijaben signalerar och som svenska företag hjälper till att sprida:

Att flickor anses vara vuxna och religiöst ansvariga från och med sin första menstruation. Enligt klassisk islamsk rätt blir hijab då en plikt:

Att fickors och kvinnors hår och kroppar betraktas som syndiga och måste döljas.

Att en fru förväntas vara tillgängliga för mannens sexuella behov. Att säga nej kan ge mannen rätt att tukta henne.

Att en fru ska passa upp mannen i vardagen – i hemmet, vid måltider, vid besök.

Att hon får bara lämna hemmet om mannen godkänner det.

Att hon får inte ta emot besökare – såvida inte mannen gett sitt tillstånd.

Att mannen har juridisk och moralisk makt över kvinnans val, rörelser och kropp.

Att använda hijaben i kommunikation är att förmedla kvinnans underordning.

Det är att använda en symbol som enligt islams rättslärda som uttrycker lydnad där kvinnans roll är strikt definierad och kontrollerad på ett sätt som står i direkt motsättning till svensk lagstiftning och jämställdhetsprinciper. 

De flickor och kvinnor som vägrar bära hijab riskerar att bli utfrysta, ifrågasatta eller bestraffade – av familj, släkt, omgivning eller religiösa auktoriteter. Det sociala och psykologiska trycket är ofta så starkt att många anpassar sig. De har lärt sig att hijaben är lika med heder, respekt och fromhet. 

Stämmer hijabens signaler med er värdegrund?

Att sätt sig in i hijabens faktiska betydelse är en nödvändig del i att kunna agera ansvarsfullt som kommunikatör, arbetsgivare eller myndighet. För det är så lätt att luras av den glada bilden. Så frågan blir: Hur medveten och insatt om hijabens alla signaler är den som väljer att använda den i kommunikationen? Och går de ihop med myndighetens, företagets eller organisationens värdegrund? Vad tar man på sig för ansvar när man sprider sharias barn- och kvinnosyn? Är man beredd att försvara dessa patriarkala könsnormer som betraktar flickor och kvinnor ur ett 600-tals perspektiv?

Vill du förstå mer av systemet hijaben ingår i?

Läs mer om Islams lagar för kvinnor här 

Läs mer om Islams lagar här

Svensk statsuniform för flickor och kvinnor?

När en AI-tjänst instruerades att skapa en bild av hur flickor skulle se ut om den svenska staten införde en särskild kläduniform enbart för flickor, från förskoleålder och uppåt – vägrade den. Bilden bröt mot plattformens innehållspolicy. 

En statligt påbjuden klädkod för bara ett kön väcker instinktivt varningssignaler. Men det är just denna verklighet som normaliseras i Sverige när hijaben legitimeras i offentligheten. 

Att skapa en vikingakvinna gick däremot utmärkt. Så om svenska staten hade tagit fram klädkod från vår fornnordiska tid, samtida med sharia, hade det kunnat se ut som på bilden; långärmad klänning, hjälm (i järn för de bokstavstrogna) svärd och sköld.

Vansinnigt varm på sommaren och uppenbar drukningsrisk.

Ser du en lekande flicka – eller någon som ska förberedas för att giftas bort?

Det beror helt på vilka normer du vuxit upp med. I vår del av världen har barn i modern tid setts som just barn.

Men det håller på att förändras – andra normer börjar påverka vår syn och acceptans i en multikulturell samtid.

Men varför skulle inte vår syn på barn få vara den norm som gäller – också för dem som flyttar hit?

Det är dags att vi granskar våra symbolval och vår kommunikation. Så att våra barn, våra flickebarn, inte förlorar sina friheter och möjligheten att välja sitt liv. Men också att våra pojkar slipper anta en kvinnosyn som, enligt ett svenskt perspektiv, bygger på förakt för det kvinnliga könet.

Vägval för Sveriges regering och sharias rättslärda

Vi vet så här långt att hijaben är ett juridiskt plagg – inte bara en religiös symbol, utan ett uttryck för utstuderad lydnad, och flickan och kvinnans underordning. Det är väldokumenterat i sharias rättspraxis. Och det sker mitt framför ögonen på oss – utan protester från upprörda kvinnoorganisationer, utan debatt från arga feminister och utan  gemensamt motstånd från riksdagspartierna. Varför?

Att det skulle vara rasistiskt eller islamofobiskt  är ogrundade undanflykter. 

Hijaben är en symbol för ett rätts- och samhällssystem som dess uttolkare inte anpassar för att kunna utövas i en demokrati och rättsstat. Det kan bara ske så länge vi blundar och accepterar att dess uttolkare inte utvecklas.

En sak är glasklar: Svenska barn, kvinnor och HBTQI-personer har inget att vinna på att hijabens juridiska syfte förminskas, normaliseras eller romantiseras. Demokrati, rättsstat eller den fria världen har inte någon som helst nytta av att implementera 600-tals värderingar och normer i sina samhällen.

När svenska staten bär symbol för kvinnors underordning

Sedan det blev tillåtet att bära hijab som en del av polisens uniform, har en ny verklighet tagit form i Sverige. Vad som fortfarande är en symbol för kvinnoförtyck i religiöst styrda länder har nu fått en officiell plats i statliga myndigheters tjänst. Det väcker flera allvarliga frågor:

Vilken annan ideologi, religion eller rörelse har tillåtits driva könsmaktsordning, könsdiskriminering och könssegregation och dessutom med stöd av myndigheter?

Om hijaben anses som en symbol för förtryck i Iran, Afghanistan och Saudiarabien – varför skulle den ha en helt annan innebörd i Sverige?

Hur upplever de flickor och kvinnor som vågar stå upp för sin självständighet att möta dessa kvinnor i shariauniform?

"När Bulletin frågar [polismästare] Lars Tonneman varför säkerhetsavdelningen ändrat sin uppfattning när det gäller lämpligheten av att poliser bär slöja och kippa till uniformen svarar han att han inte kände till det men att det kanske beror på att polisledningen tycker att frågan är så känslig att säkerhetsaspekterna fick ”stryka på foten”.

– Jag har inte hört något argument för huvudduk i yttre tjänst – man kanske är mer nervös över hur media ska reagera."

Ska våra fri- och rättigheter – formade under sekler av generationers kamp – nu offras på altaret av nervositet och rädsla för media inom Polismyndigheten?

När rädslan för att uppfattas som intolerant väger tyngre än viljan att försvara jämställdhet, rättsstat och barns frihet – då har något gått allvarligt fel.

Sveriges uniformer ska signalera trygghet, lag och rätt – inte religiös underkastelse.

När staten själv bär symboler för könssegregation, skickar den ett farligt budskap: att flickors och kvinnors underordning är acceptabel – bara den kommer i religionsfrihetens namn.

Sharias barn och kvinnolagar strider mot svensk lag

Islam är religion, juridik och ideologi - allt i samma paket. Hur skall ledare kunna acceptera demokrati och rättstat, svenska lagar och värderingar eftersom  Sharias normer och krav på flickor i puberteten och kvinnor står i strid med svenska lagar så som diskrimineringslagen, samtyckeslagen, barnkonventionen och hedersbrottslagarna.

Sharia står även i strid med grundläggande svenska värderingar som bestämmer att Sverige grundar sig på en sekulär samhällsmodell där individens frihet och självbestämmande är norm och jämställdhet är ett självklart mål.

Vems ärende går DO?

Diskrimineringsombudsammen är en myndighet vars uppgift är att skydda oss från diskriminering - inte driva särlagstiftning.

Diskrimineringsombudsmannen har engagerat sig i flera fall där kvinnor nekats anställning efter att de hänvisat till shariaförskrifter vad de får och inte får göra. Han för fram att hijaben är en plikt - inte ett fritt val. 

Det anmärkningsvärda är att myndigheten menar att svenska företag skall accepteras shariakrav på kvinnor.

DO blundar, låtsas inte om att AD, Arbetsdomstolen liksom Europadomstolen redan fattat flera domar som sägera att man får neka eller avskeda någon pga omöjliga religiösa krav om man har en neutralitetspolicy. Så varför DO väljer att fortsätta driva sådana frågor är minst sagt bekymmersamt - menar DO att sharia råder över svensk lag och över Europadomstolens domslut i Sverige? 

Läs exempel på rättsfall där sharias påbud står i konflikt med både svenskt rättsväsende och Europadomstolen och utfallen i domslut.

DO bekräftar att sharias regler för kvinnor inte är valfria

I Arbetsdomstolens dom AD 2018 nr 51, försvarar Diskrimineringsombudsmannen (DO) hijaben som en religiös skyldighet:

"F.A. är 24 år och troende. Hennes tro kräver att hon lever enligt ett antal regler… Hon bär hijab och undviker att fysiskt beröra personer av motsatt kön utanför familjen."

DO:s resonemang visar att hijaben inte är ett fritt val utan en religiös skyldighet inom sharia.

SHARIA

 

Islamsk lag följer med individen – den kräver ingen stat för att gälla i vardagen

Tänk dig att kristendomen inte bara handlade om privat tro – utan att präster och domstolar tolkade Bibeln som en lagbok, med makt att styra både staten, rättssystemet och din vardag. Det är just den kapacitet och omfattning islamsk lag – sharia – har.

I skolan får vi lära oss att islam är en av världens stora religioner. Men sällan får vi veta att islam också är ett system för hur ett samhälle skall organiseras, en juridisk rättsordning och politisk ideologi – med detaljerade instruktioner för hur ett idealsamhälle ska organiseras enligt Guds vilja, sådan den förmedlades av Muhammed på 600-talet i Mellanöstern.

Vi i väst kan uppfatta detta som religiösa berättelser utan praktisk betydelse. Men för över 1,3 miljarder muslimer är detta verklighet – det är vägledning, sanning och en grund för hur livet ska levas.

57 länder har undertecknat den islamska världens motsvarighet till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: Kairodeklarationen, där mänskliga rättigheter endast gäller i den mån de inte strider mot sharias syn på samhället, normer och kvinnors roll (se längre ner).

Religionen islam har fullt utvecklade egna rättsregler - sharia

Dessa regler kan tillämpas även utan att den politiska samhällsmodellen av islams idealsamhälle är genomförd. Det är fullt möjligt att leva enligt sharia i ett västerländskt land – och det sker redan idag, genom närvaro av moskéer, koranskolor, källarmoskéer och islamska utbildningsorganisationer.

I Sverige kan det göras under täckmanteln "religionsfrihet" - men den texten förutsätter religioner som inte gör anspråk på juridisk eller samhällelig makt. Därför får islam, trots sina rättsliga ambitioner, i praktiken verka obehindrat – så länge det sker under etiketten religion som personlig tro.

Det här påverkar också dem som en gång flydde undan sharia. De som ville utöva islam privat – eller lämna religionen helt. De tvingas nu möta sharia igen i Sverige genom våra lagtexter om religionsfrihet, våra samfundsstöd och folkbildningsbidrag. De möter shariasymboler som hijaber i polisens uniformer, i myndigheters och kommuners kommunikation – och överallt i offentligheten.

Islam som personlig tro kan ha en plats i Sverige, men när en religion bär med sig egna juridiska krav på särbehandling och särlagstiftning och maktanspråk – då måste det sättas gränser. Då måste lagen och samhället träda in. FN:s Flyktingkonvention från 1952 kan användas här om någon ansvarig behöver stöd utöver våra svenska lagar: art 2 (den som ankommer skall anpassa sig till landets lagar och regler) och art 34 (mottagande landet skall bistå den ankommande med detta, till lägsta möjliga kostnad för det egna landet).

För att förstå islams inverkan i Sverige, måste vi se vad islam är: religion, den politiska visionen och rättssystem sharia. Inte vad vi tror eller önskar islam att vara.

Islams tre ben

Bakom orden, bönerna och symbolerna vilar något större – ett system som formar liv, lag och samhälle. För att förstå dess inverkan i Sverige, måste vi se hela bilden: religionen, ideologin och juridiken. För att förstå att hijaben är mer än uttryck för personlig tro.


Religion

Andlig tro och livsåskådning

Ideologi

Politisk vision om ett samhälle styrt av islamsk lag

Juridik

Sharia - regler för liv, moral och rätt, kan tillämpas – även utan att samhällsmodellen är införd.


Islam ur ett sekulärt, svenskt perspektiv

Här börjar en första fördjupning om "islam mer än en religon" – hur det är uppbyggt, hur det påverkar samhället och varför det spelar roll i ett sekulärt, demokratiskt land som Sverige.

Nr 1. Islam som religion

För många troende muslimer är islam i första hand en andlig vägledning. Bön, fasta, välgörenhet och ett moraliskt liv står i centrum. Det är fullt möjligt för muslimer att leva sekulärt i väst och anpassa sin tro till samhällets lagar – utan att kräva religiösa särlagar såsom kristna lever i Sverige eller i länder som styr av islam.


Nr 2. Islam som ideologi och politisk samhällsmodell

Inom politisk islam - islamism - är religion inte en privat övertygelse utan ett styrande ramverk för hela samhället. Islam uppfattas här inte bara som en tro, utan som en ideologi med regler för hur ett land ska styras – från lagar och utbildningssystem till moral, ekonomi och statsskick. Se längre ner på sidan där ett längre stycke om politisk islam - islamism behandlas.

57 länder har undertecknat den så kallade Kairodeklarationen, där mänskliga rättigheter definieras utifrån sharia. I dessa länder påverkas lagstiftningen direkt eller indirekt av religiösa principer, och lagar utformas ofta för att inte bryta mot islamisk rätt. I praktiken innebär det att staten förväntas skydda islamiska värden – något som ofta begränsar jämställdhet, religionsfrihet och yttrandefrihet.

I denna modell suddas gränserna ut mellan religion, rättsväsende och stat. Lagar anses inte vara mänskliga överenskommelser utan uttryck för Guds vilja. Denna förening mellan tro och makt kallas ofta för politisk islam eller islamism.

Att förstå denna modell är avgörande när islam ges inflytande i sekulära samhällen som Sverige – där lagarna är lika för alla, oavsett tro.


Nr 3. Islams juridiska rättssystem - sharia

Sharia reglerar individens och samhällets liv i detalj. Den bygger på:

Familjerätt – äktenskap, skilsmässa, arv

Ekonomi – förbud mot ränta, affärsregler

Moral – regler för klädsel, könsroller, umgänge

Straffrätt – där vissa brott kan leda till piskning, stening eller dödsstraff

Religionsregler – böner, fasta och andra rituella plikter


Sharia är inte en fast lagbok utan bygger på fyra rättskällor:

Koranen – Guds ord enligt islam

Hadither – Nedtecknade utsagor om profeten Muhammed

Sunna – Profetens livsstil

Fiqh – De rättslärdas tolkningar av de ovanstående


Sharia tolkas av religiöst utbildade jurister – de rättslärda, eller ulama. Dessa fungerar som både teologer, jurister och domare med stor makt att avgöra hur lagar ska förstås och tillämpas.

Vi återkommer till de rättslärda längre ner - de har makt över en unik möjlighet att anpassa islam så att religionen, ideologin och dess rättssystem sharia, inte utgör ett hot mot barn och kvinnors friheter och rättigheter eller mot vårt samhällssystem våra värderingar och normer.

Hur skiljer sig svenskt och islamskt rättssystem åt?

Grundläggande skillnader

Sveriges rättssystem bygger på demokratiskt beslutade lagar, sekulära principer och principen om allas lika rättigheter. Lagar kan ändras genom politiska processer och är inte bundna till religiös tro. Systemet bygger på rättsstatens hörnstenar: opartiska domstolar, åklagare, advokater och poliser – där ingen står över lagen.

Det islamska rättssystemet, sharia, bygger däremot på religiösa texter som betraktas som Guds eviga och oföränderliga vilja. Detta innebär att rättslärda anser att lagarna inte är människoskapade, utan gudomligt givna. Därför anses de inte vara öppna för omförhandling eller modernisering på samma sätt som sekulär lagstiftning.

Eftersom både lagstiftning och tolkning vilar på religionen, är det svårt att tala om opartiskhet i västerländsk mening. De rättslärda fungerar inte som neutrala jurister, utan som religiösa uttolkare – domare, åklagare och lagstiftare i ett. Det gör systemet sårbart för ideologisk styrning och patriarkala normer.

Utrymme för tolkning – men inte oberoende

Sharia är inte en enhetlig lagbok, utan ett system baserat på tolkningar av fyra rättskällor: Koranen, haditherna, sunna och fiqh (rättsvetenskap). Dessa tolkningar varierar beroende på rättsskola och religiös auktoritet, från bokstavstroende och konservativa till mer reformvänliga perspektiv.

Det visar att sharia kan tolkas olika – men förändringen är begränsad så länge religionen genomsyrar hela rättssystemet. För att verklig förändring ska vara möjlig krävs en separation av de tre funktionerna islam bär inom sig: religion, ideologi och juridik.

Först när islam inte längre betraktas som en helhet där tro, lag och makt är oskiljbara, utan där tron är ett fritt val och rättssystemet är sekulärt, kan muslimer leva som troende i ett demokratiskt samhälle utan att utmana det. Och den religiösa utövningen tillåts fungera som ett fritt val – likt kristendomen.

Sverige har historiskt haft en koppling mellan lag och religion, men aldrig lika genomgripande som sharia.


Rättsområden där skillnaderna blir tydliga

Familjerätt: I svensk lag har män och kvinnor lika rättigheter. I sharia har mannen en juridisk överordnad roll.


Straffrätt: Svensk lag förbjuder kroppsstraff. I sharia förekommer kroppsstraff och dödsstraff för exempelvis otrohet, homosexualitet eller hädelse.


Religionsfrihet: I Sverige är religion ett val. I vissa shariatolkningar ses avfall (apostasi) från islam som ett straffbart brott.


Religiöst inflytande: I Sverige har religiösa samfund ingen makt över lagstiftningen. I shariasystem styr religionen lag och samhälle.

Sharia – en orubblig struktur enligt utövare

Sharia betraktas som en universell och oföränderlig ordning. Även om vissa detaljer kan anpassas, anses sharias grundläggande rättsprinciper vara absoluta och oföränderliga. Dessa principer bygger inte på demokratiska beslut utan på religiös lagtolkning som betraktas som gudomlig. Detta står i skarp kontrast till sekulära rättssystem, där lagar förändras genom demokratiska processer.


Exempel på hur sharia beskrivs av dess förespråkare:

"Islam är inte en religion begränsad till en viss tid, kultur eller etnicitet; dess budskap i Koranen riktar sig som universell vägledning till hela mänskligheten som förblir relevant och applicerbar genom alla tider."

"Det finns ett utrymme inom islam för att anpassa vissa tillämpningar till tid, plats och sammanhang, vilket är en del av dess dynamiska karaktär. Detta sker dock inom ramarna för de grundläggande tros- och rättsprinciperna som bildar en slags kärna. Om denna kärna förändras, skulle det inte längre vara islam."


Sharia i svensk och europeisk kontext

Påverkan trots frånvaro av lag

Sharia är inte officiell lag i Sverige eller Europa, men vissa av dess principer har påverkat samhället i rättsliga gråzoner:


Parallella rättssystem: I Storbritannien finns shariaråd som hanterar familjerättsliga frågor. I Sverige förekommer religiösa äktenskap och skilsmässor utanför det sekulära rättssystemet.

Yttrandefrihet och hädelselagar: I många muslimska länder är hädelse ett brott. I väst gäller yttrandefrihet, men kritik mot islam har ibland bemötts med hot och våld (t.ex. attacken mot Charlie Hebdo).

Anpassade lagar: Exempelvis halal-slakt har godtagits i flera europeiska länder, vilket vissa menar urholkar sekulära lagars enhetlighet.

Varför är detta viktigt att förstå?

Islam är den enda stora världsreligion som innefattar ett eget rättssystem. Kristendomen har aldrig haft motsvarande juridisk makt i modern tid. Därför är det avgörande att förstå hur sharia fungerar – särskilt när det förekommer krav på att dess principer ska respekteras parallellt med svensk lag.


Sammanfattning

Islam är inte bara en religion. Det är även ett politiskt och juridiskt system som påverkar både individ och samhälle.

I Sverige är lagarna demokratiskt stiftade och skall gälla lika för alla, tolkningar av lagarna görs av fristående domare och nämndemän. Islams lagar bygger däremot på källor från 600-talet där kön, religion och status spelar en avgörande roll, där religiöst rättslärda män tolkar rättskällor eftersom källorna i sig inte bestämmer hur de skall tolkas och tillämpas.


Islam är:

En tro

Ett rättssystem

En politisk ideologi



Därför är det viktigt att förstå sharias roll – inte minst när det uppstår krav på att den ska få ett erkännande i sekulära länder. Religion må vara fri – men lagstiftning måste lyda under sekulära, demokratiska lagar och värderingar och enligt rättsstatsprincipen.


De rättslärdas roll

Nyckeln till en modern tolkning av islam?

Som rättssystem och en samhällsmodell har islams rättslärda (ulama) en central roll i att tolka och tillämpa sharia. De avgör hur islams rättskällor – Koranen, haditherna och sunna – ska förstås, och deras tolkningar formar det islamiska rättssystemet genom fiqh (islamsk rättsvetenskap).

Det är alltså inte de ursprungliga texterna i sig som direkt styr hur islam praktiseras, utan hur de rättslärda väljer att tolka och implementera dem. Detta innebär att de, om några, har makt att modernisera islam så att det fungerar som en religion i harmoni bland andra religioner och rättsystem i ett sekulärt samhälle.

Men hittills har många rättslärda – särskilt de med inflytande över moskéer, koranskolor och shariaråd i Sverige – hållit fast vid tolkningar som är patriarkala, bokstavstroende och i direkt konflikt med svensk rätt, särskilt när det gäller barnäktenskap, könsdiskriminering och mäns rätt att utöva kontroll över kvinnor.

Kan de rättslärda reformera islam?

– en parallell till Luthers reformation

En avgörande fråga är om islam klarar av en intern reformationsrörelse så de kan anpassas till sekulära och demokratiska samhällen – på samma sätt som kristendomen förändrades under 1500-talet?

Kristendomen genomgick en dramatisk förändring genom den protestantiska reformationen, ledd av Martin Luther, som ifrågasatte den katolska kyrkans auktoritet, särskilt dess försäljning av avlatsbrev (syndaförlåtelse mot betalning). En av de största konsekvenserna av reformationen var att Bibeln översattes från latin till folkspråk, vilket gjorde det möjligt för vanliga människor att läsa och tolka den själva. Detta bröt den religiösa elitens monopol på Bibelns ord och gav makten tillbaka till folket.

En avgörande fråga för islams framtid

Kan en liknande förändring ske inom islam, där makten över sharia och islams tolkningar flyttas från en religiös elit till vanliga troende?

Vad skulle krävas för att islam i Sverige skulle utvecklas på ett sätt som gör det förenligt med sekulär lag och demokratiska värderingar?

De rättslärda avgör islams framtid

Medverkar de till förändring eller är de hinder för reform?

Den stora skillnaden mellan kristendomens och islams rättsliga utveckling är att islam aldrig haft en centraliserad auktoritet, som påven, att göra uppror mot. Istället finns ett nätverk av rättslärda och islamiska rättsskolor, där vissa är mer konservativa än andra.

Det betyder att ingen enskild grupp har makt att genomföra en total reformation av islam, men de rättslärda i Sverige har ändå en unik möjlighet att anpassa islam till svenska lagar och normer. Frågan är om de är villiga att göra det – och om svenska samhället vågar ställa krav på dem?


Om islam ska kunna fungera som kristendomen i Sverige, krävs det att:

Moskéer och koranskolor i Sverige anpassar sina predikningar till svensk lag och demokratiska principer – precis som Svenska kyrkan idag är sekulär.


Rättslärda i Sverige offentligt avvisar sharialagar som strider mot mänskliga rättigheter och svensk rätt.

Makten över islamiska tolkningar ges till vanliga troende, inte bara till en religiös elit – precis som reformationen gjorde med Bibeln.



Om detta inte sker, kommer islam fortsätta att skilja sig från andra religioner genom att vara både en trosuppfattning, en juridisk och politisk ideologi som inte annat kan än påverka samhälle och lagstiftning på ett sätt som kristendomen inte gör. Då fortsätter islams rättslärda och de med politiska ambitioner - islamisterna- att konkurrera om makten över vårt samhällssystem, våra värderingar och styret över Sverige.

Hur ska islam kunna bli en del av vårt religiösa landskap utan att hota frihet, jämställdhet och rättsstat?

I ett fritt och demokratiskt land som Sverige ska det vara möjligt att utöva sin religion – men inte på bekostnad av barns rättigheter, kvinnors frihet eller den sekulära rättsstaten. För att islam ska kunna bli en självklar del av Sveriges religiösa utbud utan att utmana våra grundläggande värderingar, krävs att både muslimska auktoriteter och svenska makthavare tar ansvar.

Detta ansvar slås faktiskt fast redan i FN:s flyktingkonvention från 1951. Där läggs skyldigheterna ut på två tydliga parter – de som söker skydd, och de som erbjuder det.


Fördelning av ansvar enligt FN:s flyktingkonvention

Artikel 2 i konventionen säger att varje flykting (den ankommande) ska rätta sig efter landets lagar och bidra till allmän ordning. Det ansvaret ligger alltså hos den enskilde – men också hos de religiösa institutioner som har makt att forma individens förståelse av tro, lag och lojalitet.

- I Sverige innebär detta att särskilt följande aktörer har ett ansvar att främja islamtolkningar som är förenliga med svensk lag, demokrati och jämställdhet:


Imamer i landets stora moskéer

Islamiska församlingar och trossamfund

Koranskolor och religiösa utbildningar

Lokala och nationella fatwaråd

Ulama – de rättslärda

Opinionsbildare inom islamisk sfär

Islamiska studieförbund och organisationer såsom Ibn Rushd och SFM


Dessa aktörer måste tydligt ta ställning för rättigheter, jämställdhet och religionsfrihet – inte för bokstavstroget förtryck och patriarkal könsmaktsordning.

Artikel 34 i konventionen slår samtidigt fast att mottagarlandet har ansvar för att underlätta och leda anpassningen, och göra det så smidigt och kostnadseffektivt som möjligt.

- Det innebär att svenska institutioner måste ge rätt stöd – men också ställa rätt krav:

Regeringen – genom politisk vilja, lagförslag och styrning av myndigheter

Riksdagen – genom lagstiftning och granskning

Myndigheter – t.ex. Migrationsverket, Skolverket, Socialstyrelsen, DO, Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), MUCF

Kommunerna – genom skola, socialtjänst, SFI och lokala integrationsprogram

Public service och media – genom att informera, granska och belysa

Civilsamhället – kvinnojourer, barnrättsorganisationer, föräldranätverk

Dessa aktörer måste också säkerställa att anpassningen sker på svenska värderingars grund så att de parallella samhällsstrukturer som tillåtits växa sig permanenta urholkas och undermineras så att de till slut försvinner.

Trossamfundens ansvar och statens verktyg

Staten har redan verktyg för att ställa krav. Ett tydligt exempel är lag om stöd till trossamfund (1999:932), 3 §, som säger att bidrag endast får ges till samfund som "upprätthåller och stärker de värderingar som samhället bygger på."

Trots detta får vissa islamska församlingar fortsatt statligt stöd, även när deras tolkningar går emot svensk jämställdhetspolitik, barns rättigheter och sekulära rättsprinciper.


Om staten inte ställer tydliga krav – men fortsätter ge ekonomiskt stöd – undermineras både rättsstaten och integrationen. Det handlar inte om att inskränka religionsfrihet. Det handlar om att försvara friheten som sådan.


Slutsats: Ansvar kräver handling

Frågan är alltså inte bara om islam i Sverige kan reformeras – utan vem som tar ansvar för det:


De religiösa aktörerna behöver omtolka och modernisera sina läror.

Svenska maktinstitutioner måste kräva det – och sluta finansiera det motsatta.


Som värdland är det regering och riksdag som måste visa vägen.